Låt mig först och främst blicka tillbaka till en av de bästa upplevelserna jag varit med om inom fotbollen. Spolar tillbaka bandet, året var 2010 och Syrianska hade bortamatch mot Väsby i sista omgången av Superettan. En match där Syrianska behövde minst en poäng för att säkra avancemanget till serien alla vill spela i. Sedan flera omgångar tillbaka hade Väsby redan åkt ut serien och i mångas ögon var matchen en enkel sådan för Özcans gäng. Samtidigt hade vi chansen att vinna serien om Norrköping tappade poäng hemma mot Sundsvall och vi vann vår match. Jag spolar fram bandet lite och går till slutminuterna av denna match där Syrianska hade en 3-0 ledning och Norrköping hade 1-1. I detta läge ledde vi Superettan och minuter senare var första platsen enbart vår, helt rätt och välförtjänt. Att få vara på plats och vara med om något så unikt och underbart  har gått in i minnet bland upplevelser jag aldrig lär glömma. Glädjen bland spelare, ledare och supportrar hade inga gränser och det märkte vi ju alla när vår coach i en intervju med TV4 sport under matchens gång saknade orden men visade en oerhörd glädje....

Vad ska man säga? Hur ska man börja? Vad ska man få med? Med en huvudvärk som vägrat släppa av allt firande igår ska jag försöka skriva några ord kring kvalrysaren som kommer att etsa sig fast i alla rödgula hjärtan i evigheter.

Många har fått för sig att Syrianskas säsong är över och att Superettan är serien vi spelar i kommande säsong. Vi har varit underskattade sedan seriestarten och underskattningen lär inte försvinna förrän vi bevisat att vi kommer vara kvar i Allsvenskan 2012. För att detta ska inträffa måste vi alla inse allvaret i det hela. Vi har nio matcher kvar att kriga i, nio matcher kvar att få er alla att fatta att vi tillhör och bör tillhöra den högsta serien i framtiden. Visst är det ett riktigt tufft uppdrag som blir svårt att ta sig igenom, men större skrällar har skett i fotbollsvärlden. Jag har ingen lust att kommentera händelserna mot Helsingborg för någon vecka sen, för det där är redan borta med vinden. Dock vill jag gärna påpeka Syrianskas spel i matchen mot Mjällby där vi knappt skapade en bra chans. Laget kunde inte ha befunnit sig på Strandvallen den dagen då spelet var bortom all kritik. Jag vill gärna förstå att skadorna påverkar oss mycket och att vi inte haft samma startelva sedan premiären....

Hjärtat lider i dessa tider över Syrianskas chanser att hänga kvar i högsta serien. Jag har följt laget i flera års tid och alltid uppmanat att stötta klubben och spelarna i motvind då många valt att vända ryggen till. Men nu har bägaren runnit över. Inte på det sättet att jag lämnar laget åt dess öde. Nej, bägaren har runnit över av spelarnas arrogans gentemot klubbmärket och våra supportrar världen över.

Oj oj så mycket positivt som inträffar i Syrianska just nu. Syrianska utklassar Trelleborg, nyförvärven ansluter och skadeläget ljusnar en del. Och allt detta sker inom ramen av en vecka. Låt mig då inleda bloggen med tankar om senaste omgången. Innan matchen mot skånelaget visste vi alla att detta var en chans för oss att hänga med lagen ovanför vid en vinst. Samtidigt spelade Mjällby mot Gefle och dagen efter skulle Norrköping till Örebro. Två motståndare där vi placerar oss mellan dem med fyra poäng upp och en poäng ner. Avståndet till laget ovanför visade sig krympa efter helgen medan Mjällby övertygade och krossade ett utspelat Gefle. Nu har Syrianskas första fullpott kommit, alltså två vinster mot samma lag i serien. Då matchen inte visades på tv fick jag sitta och följa den via liverapporteringen och livescore. När jag väl satte mig vid datorn gick jag först in på livescore. Jag hann knappt ta en tugga av mitt älskade godis innan Djurgårdens nya spelare till nästa säsong gjorde 1-0. Självklart...

Frågar man Glenn Hysen om vilket lag som får ta ett steg tillbaka i seriesystemet till nästa säsong svarar han Syrianska. Frågar man mig om Syrianska är starka nog att hålla sig kvar svarar jag så klart ja. Och det är inte ett svar jag baserar på att laget sitter djupt i mitt hjärta, utan ett svar jag baserar på att Allsvenskan håller en låg och tråkig nivå som Syrianska bör och kommer att klara av. Att vi hamnat i denna svacka beror inte på att vi är nykomlingar utan det beror på alla skador som drabbat oss och förföljt laget sedan seriestarten tidigare i vår. Tyvärr har vi inte en bred trupp och likaså har vi inte heller många spelare med erfarenheter från "AS". Så jag undrar vilken placering vi hade befunnit oss på om vi nu inte haft ständiga skador på våra spelare? Topp åtta kanske. Vi hade absolut inte fightats nere i botten, aldrig. I Superettan förra året var det en match som gjorde mig riktigt irriterad, sur och besviken. Matchen mot Norrköping där hemmalaget lyckades vända ett underläge...

 Träning och ännu mer träning...

Har man Mr. Jönköping (Sulan Bisse) som guide, så kan man aldrig ha tråkigt...

Igår kväll kom provspelare nr 7...
Saleh fick lördagens MVP (Most Valuable Player), efter att ha gjort matchens enda mål. 

 

Avresa var kl. 10, men ibland kan kl. 10 vara 10:05, 10:18, 10:35, men 10:47 lyckades vi ändå komma iväg från arenan. 

Minibussar är coola... Jag kör den ena, där Shabbe är kartläsare och DJ. I 1:a baksätet satt Obi och "provspelare nr 1". I 2:a sov Jojo och Imad.  En Harmonisk buss, minibuss...

Provspelare 1,2,3,4 och 5 finns, 1 till.. Så nu måste jag börja använda andra handen, när jag räknar dem.

Coffehouse by George i Jönköping är en plats som blir besökt ofta under dem här dagarna...

Hallby's träningsplan är bättre än många allsvenska klubbars planer, saken är att Hallby spelar i div 4. Tack för att vi får använda den.. Man kan spela fotboll på RIKTIGT där...

Glöm aldrig laddaren till HTC, speciellt när alla spelare har iPhone. Tur att man har Jimmie Daoud, en riktig HTC:are.

 

Första riktiga trepoängaren kom hemma mot Norrköping den 22 maj. Veckan där på tog Syrianska också den första trepoängaren samt gjorde sitt första mål på bortaplan mot Trelleborg som innan matchen inte hade en förlust sen i mitten av april. Nu har det äntligen lossnat lite för vår del. Även om vi ligger kvar på kvalplats så är huvudsaken att vi plockar poäng i varje match, detta kommer visa sig vara viktigt i fortsättningen av serien. Nu har hela Allsvenskan en paus fram till den 11 juni, då tar Syrianska emot ett Halmstad som börjat serien på sämsta tänkbara sätt och befinner sig i nu läget på en sista plats i tabellen. Halmstad som fick hela Sverige att kolla på när man värvade spelare från Spanien och där många också trodde att dessa skulle höja laget ordentligt. Återstår att se när tabellen är färdig senare i höst.  

Från fotboll till människor som tydligen fått för sig att det är okej att förstöra för dem som vill spela. Den senaste händelsen nere i Malmö är skrämmande och tråkig då detta kan fortsätta...

Min helg började redan i torsdags kväll när vi vann mot tabellettan i vår serie med 1-0 på Falkenbergs IP. Det är alltid skönt att vinna mot laget som ligger på första plats, särskilt när de inte har en enda förlust av fem möjliga. Starkt av oss! Laget jag spelar i heter Rinia IF och tillhör division fyra Halland. Föreningen startades upp 1997 och har sen dess gått upp och ner i seriesystemet. Ifjol spelade vi i elitfyran och vår bästa placering i den serien hade vi året innan då vi slutade på en tredjeplats. I föreningen har vi blandat med spelare från alla kontinenter vilket påminner mycket om Syrianska. Om 10-15 år kanske vi spelar i högsta serien i landet? Only God knows! Från Falkenberg till Norrköping där jag spenderade resten av helgen. Dagen innan matchen mot "IFK" satt jag hemma hos norrköpingspelaren Astrit Ajdarevic och spenderade någon timma med enbart fotbollssnack. Astrit är som ni vet uppvuxen i Falkenberg och hans familj bor precis nedanför mig. Det var en ganska konstig känsla att snacka med...