jun
16
Skrivet av:
Sami Dalali
2010-06-16 12:32
Just nu befinner jag mig på bussen på väg hem till Göteborg. Jag har skrivit ner några stödord till detta inlägg i min mobil. För tillfället mår jag underbart bra. Jag mår jättebra. Så bra att jag bara vill skrika ut min glädje, men då riskerar jag samtidigt att bli utslängd ur bussen. Man vill ju inte stå och lifta mitt på motorvägen. Skulle detta hända så kommer jag troligen att stå där med min flagga och försöka få någon att ta med mig neråt i landet. Det enda jag får hoppas på är att det är en SFC supporter eller någon som bara vill vara snäll.
Tifot från Syrianska sidan var lika fint och utstrålande som det brukar vara på derbyna. Regnet föll ner lite då och då under matchens gång. Men medan kläderna blev blöta blev matchen mer och mer intressant. Här har ni berättelsen om söndagen den 14:e juni 2010.
• Plats: Södertälje.
• Match: Derbyt mellan SFC - AFF.
• Huvudperson: Ja, han som avgjorde med huvudet.
• Vinnare: De rödgula krigarna
• Över 600 km resa: Den var värd vartenda sekund
Det började som ni vet bäst för vår del då Kanga gjorde 1-0 redan efter 14 minuter. Sedan skapades chanser efter chanser och istället blev det AFF som kunde göra 1-1. AFF fansen log, skrattade och skrek... bara i tre minuter. För det som hände sen var bara en början på en match som skulle innehålla två mål till. 2-1 lyckades Syrianska göra via Haris och resultatet stod sig ända fram till andra halvlek. Första halvlek vann vi. Frågan kvarstod: skulle vi gå hem med tre poäng inatt?
Jag har aldrig älskat och uppskattat ett lag så mycket tidigare. Bara av att höra namnet Syrianska får jag rysningar genom hela kroppen. Dem börjar nere vid tårna och tar sig ända upp till armarna. Det är helt galet hur fotbollen blivit en passion för oss syrianer där ute. De mest framgångsrika folket inom fotbollen i Sverige med flera syrianska lag i de högre serierna. Inte konstigt att man då blir mer och mer besatt av all fotboll som spelas. Jag följer i princip alla lag och må Gud höra mina böner om att vi en vacker dag får se ett syrianskt lag i Allsvenskan. Räcker det med att jag säger att vi hade två bussar från utlandet - Tyskland och Holland? Eller kanske räcker det med att jag säger att hela 11 (!!!!) bussar från olika delar av Sverige var på väg till Södertälje denna dag? Jag var aldrig bra på matte i skolan, men att 11 bussar + 2 bussar blir 13 har jag inga problem med att räkna ut. Låt oss fortsätta prata vidare om matchen i sig.
Jag gick aldrig och köpte något att äta eller dricka under pausen. Ville behålla min plats på läktaren. När andra halvlek satte igång så började läktaren fyllas igen. Stackars oss alla som redan satt på läktaren se AFF göra 2-2 efter knappa minuten. Hade hellre sett mig själv med en korv o bröd i handen vid kiosken vid just detta tillfälle. Har ni hört följande mening: "det som börjar dåligt kan lika gärna sluta riktigt bra" ? Jag har och det är något jag alltid kommer att tro på. 2-2.. klockan den tickade, den tickade och herregud vad snabbt den tickade. Tills den stod på 79. Då dök han upp. Förlåt. Han byttes in. Han gick in.. han rörde bollen. Vid 83:e matchminuten rörde en annan utav hans kroppsdelar bollen. Ja precis, huvudet. Det sa bara PAFF och han hade avgjort matchen med en skarvnick som studsade in mot målet och dessutom mot oss i klacken (vi stod ju bakom målet). Hans namn lär vara i flera av motståndarnas drömmar inatt. Dinko Felic. Tack. Eller som man säger på ditt språk: "hvala za tvoj gol" (tack för ditt mål). Som jag nämnde, det som började dåligt i andra halvlek slutade med glädjeyra för oss alla.
Jag tackar hela Syrianska FC. Jag tackar alla Syrianska supporters. Jag tackar folket från Göteborg för att dem sparade en plats i bussen åt mig. Får inte heller glömma att tacka för efterfesten i lokalen. Det är första gången jag är på en fest med så mycket syrianer på en och samma plats. Ni vet, här nere finns det inga syrianska fester. Kanske lite då och då kommer någon dansbandsgrupp hit och uppträder. Jo tack, väldigt roligt. Vi har en strand som vi är kända för. Ett lag som ligger långt nere i tabellen och självklart en supporter som älskar SFC - jag! Imorgon går jag på en två månader lång och underbar semester. Va säkra på att ni kommer se mig på fler matcher i sommar. Brage på onsdag för Syrianskas del. Ge oss tre nya poäng att le åt!
De här va berättelsen om söndagen den 14:e juni..... ja precis, 2010.
Vi ses!
PS: Allt detta är absolut inte skrivet under min resa hem matchnatten :)