Krönika: Den omutbare Generalen

Generalen har bestämt sig, hans ord är lag och ingen kommer att få honom att tänka om.

Det går att skyffla superlativ över honom, men håll med om att det inte vilar någon speciell aura över Ivan. Han saknar den personliga utstrålningen, märks knappt, ser inte ens ut som en fotbollsspelare men såg ändå till att erövra denna slående benämning, Generalen.

Under sommaruppehållet 2005 tog jag mig ner till Södertälje IP i syfte att följa ett potentiellt nyförvärv som mittback. Mitt uppdrag var att förbereda en artikel till hemsidan. Det lät absolut inte sexigt och med en något ointresserad attityd såg jag möjligheten att åtminstone njuta av en äkta kubansk cigarr och såg allmänt respektlös ut vid sidan om plan. I tankarna flödade ”ännu en provspelare att pina ögonen med”, men sedan hände något magiskt. Ivan var omutbar och positionerade bort alla försök att ta sig förbi honom. Han var äckligt placeringssäker och såg inte ut ens att ta i. Jag smålog och var frälst, köpte genast helheten och puffade vidare på min cigarr. Bredvid mig satt Aho Bisse och smålog och hade samma tankegång som mig, ”vilket jävla kap”.

När jag bad om några kommentarer efter träningen så sa Ivan att han siktade på att hjälpa klubben till Superettan och kanske även Allsvenskan en vacker dag. Det fick mig att le inombords och noterade hans diplomatiska svar. Han skulle på sin höjd kunna bidra säsongen ut och eventuellt en till, bara det var en fest tänkte jag. Jag kunde i det läget aldrig kunna föreställa mig vilket avtryck den då 30 årige Ivan skulle komma att sätta de kommande åren.

Jag vet inte när Generalen myntades som begrepp, kanske var det för hans lojalitet, elegans, professionalism, ödmjukhet och aldrig gnälla attityd. Dem karaktärsdragen är väl inga typiska för en General, men Ivan var även stenhård, alltid vältränad och behövde ingen lång startsträcka. Långa skadeperioder lämnade sällan några större inverkningar på honom och ibland spelade han skadad så pass elegant att ingen märkte av hans skada.

På träningen inför derbymatchen 2007 satt Ivan vid sidan om plan och hade ont. Han hade stukat foten kraftigt träningen innan och såg allmänt nedstämd ut. Inte blev det heller bättre av att ha mig hängandes över honom och grimasera kräkningskänslor över hans röda-gula-lila-blåa fot. Özcan kom förbi, tittade på foten och sa att Ivan skulle göra sig redo för match. Jag log ihop ett frågetecken, men Ivan sa inget och gjorde sig redo inför en hård tejpning och en jäkla massa värk. Coachen hade sagt sitt och hans ord var lag. Ivan var omutlig den matchen, var det någon som märkte av hans skada?

Lika elegant som han var, lika ful kunde han ibland spela. Ibland var det småkomiskt hur pass ful han var i vissa situationer och retade gallfeber på sina motståndare. Han var smart, smidig och visste exakt när han skulle dra och släppa tröjan och få en spelare ur balans, ligga på någon i ryggen och ge han ett tjyvknep. Det kallas lite fint för tajming och det krävs måna spelminuter för att få in den snitsen. När man nämnde det för Ivan så smålog han, men han varken skröt eller förnekade sina tilltag. Men något råskinn var han aldrig, oavsett vad den gula statistiken talar för språk.

En del spelare förändras i takt med framgångar på plan eller ökad uppmärksamhet, andra förändras när saker och ting skiter sig. Med Ivan har varken det ena eller andra inträffat. En mera återhållsam inställning kan man snarare leta efter och hans approach till klubben, laget och supportrar har alltid varit av yppersta klass. En gentleman som alltid tog sig tid att hälsa och prata. Jag är beredd att sticka ut hakan och påstå att mittbackar som har haft nöjet att komponera Syrianskas mittlås har mycket Generalen att tacka för deras utveckling. Med honom som den ena halvan av mittlåset kändes den andre som skitsamma. Ivan redde alltid ut den andres misstag och fick denne att se bra ut.

Varje epok har sitt slut och nog hade ingen förväntat sig att Ivan skulle hålla så länge i Syrianska. När vi kvalificerade oss för Superettan sa Ivan en gång till mig ”I don’t understand why everybody is thanking me for my time in Syrianska, I’ve never said that I will quit”. Lite pinsamt förklarade jag för honom att vi har många förståsigpåare inom supporterskaran. Inför årets Allsvenska säsong var det samma tongångar, men Ivan knöt ännu en gång ihop försvaret, försvarade sig elegant mot några av Allsvenskans bästa anfallare och strök över alla som betvivlade hans kapacitet.

När man för en gång skull räknade med honom inför kommande säsong, då lägger han skorna på hyllan. Generalen positionerade bort alla ännu en gång, är det någon som vågar betvivla det? Jag kommer att sakna den egenskapen hos honom.

Ivan, we will always remember you as the one and only General in the history of Syrianska FC.


Text: Jan Grigo
jan@syrianskafc.com